Ordlista

Senast reviderad: 2026-10-31

TKM: Traditionell kinesisk medicin – ett system av föreställningar om hälsa som utvecklats i över 2000 år, med kost, rörelse, akupunktur och örtmedicin.
Qi: Livsenergi; den drivande kraften bakom kroppens rörelse, värme, matsmältning och försvar.
Yin: Kroppens svalkande, fuktgivande, lugnande och närande sida.
Yang: Kroppens värmande, aktiva och drivande sida.
Blod (Xue): I TKM ett närande ämne som fuktar vävnaderna och stöder sömn och sinneslugn. Det är inte detsamma som blod inom västerländsk medicin.
Brist: Ett ämne eller en funktion (Qi, Yang, Yin, blod) som är svagare än den borde vara.
Fukt: Tung, kladdig ansamling av vätskor som kroppen inte har bearbetat väl.
Slem: En tjockare, tätare form av fukt, förknippad med slem och yrt huvud.
Värme: En överaktiv, värmande tendens; kan förekomma med eller utan verklig feber.
Stagnation: Qi eller blod som inte flödar fritt, ofta kopplat till stress, spänning och smärta.
Mjälte (Pi): I TKM organsystemet för matsmältning och bildning av Qi och blod. Det är inte detsamma som den anatomiska mjälten.
Lever (Gan): I TKM organsystemet som håller Qi i jämnt flöde och hänger ihop med humör och spänning.
Tungdiagnostik: Iakttagelse av tungans färg, beläggning, fuktighet och form som en av flera informationskällor om kroppen.
Mönster: En grupp tecken som uppträder tillsammans. TKM arbetar med mönster, inte enskilda symtom.