Begrepp

Vad är traditionell kinesisk medicin

TKM beskriver inte kroppen som en anatomi av organ utan som ett nätverk av funktioner och samband. Sjukdom ses som en obalans, som utövaren söker efter genom ett mönster av tecken som uppträder tillsammans: puls, tunga, matsmältning, sömn, humör, känslor av värme eller kyla.

”TKM” i dagens mening är en konstruktion från 1900-talet. Efter 1950 organiserade Folkrepubliken Kina den under statligt beskydd, standardiserade läroböckerna och kombinerade den med modern medicin. Dagens TKM är därför en historiskt skiktad helhet av gamla texter, regionala traditioner och modern systematisering.

Grundläggande begrepp som används i TCMCheck

Formuläret poängsätter åtta tendenser. De är förenklade ”mönster” från TKM-läroböcker, inte medicinska diagnoser:

• Qi: drivande livsenergi, kopplad till rörelse, värme, matsmältning och försvar. Qi-brist: trötthet, svag röst, benägenhet att bli förkyld.
• Yang: den värmande, aktiverande sidan. Yang-brist: frusenhet, kalla händer och fötter, lite drivkraft.
• Yin: den kylande, fuktgivande, lugnande sidan. Yin-brist: torrhet, eftermiddagsvärme, nattsvettningar.
• Blod (Xue): ett närande ämne som stöder sömn och sinnesro. Brist: blekhet, yrsel, torrt hår och sköra naglar.
• Fukt och slem: en tung, klibbig ansamling av vätskor: tyngdkänsla, svullnad, slem.
• Qi-stagnation: energi som flödar dåligt, ofta kopplad till stress och spänning.
• Inre hetta: en överaktiv, värmande tendens.
• Blodstas: försämrad cirkulation, huggande smärta, mörka läppar.
• Tungdiagnostik: tungans färg, beläggning, fuktighet och form behandlas i TKM som en indikator. Ett foto kan bara vara ett orienterande hjälpmedel, inte en undersökning.